Malarna utgör en bred och oerhört varierad grupp av fiskar och i den här kategorin har vi samlat artiklar om både vanliga och ovanliga malarter. Vad alla malar har gemensamt är att de tillhör ordningen Siluriformes (Malartade fiskar). Denna order består för närvarande av 37 olika familjer, där den senaste familjen – Lacantuniidae – beskrevs och namngavs så sent som juni 2005. Namnet Lacantuniidae kommer från floden Lacantun i Chiapas, en region i södra Mexiko. Det var i denna flod som medlemmarna av Lacantuniidae hittades. Eftersom kunskapen om malar ständigt växer sker det ofta ändringar i taxonomin och om du läser om malar i gamla akvarieböcker kan det hända att vissa arter befinner sig i helt andra släkten än vad de gör idag. Den nya DNA-tekniken har också gjort det möjligt att kategorisera malarna mer korrekt.
Malar lever i sötvatten och bräckt vatten och kan hittas på alla världens kontinenter utom Antarktis. Det finns också några få malarter som lever i saltvatten; medlemmarna i familjerna Plotosidae och Ariidae. Malarna kan kännas igen på sina karakteristiska skäggtömmar, vilka är långa utskott placerade kring munnen. Dessa utskott fungerar ungefär som morrhåren på en katt och hjälper malen att känna av sin omgivning när det är mörkt. Skäggtömmarna kan känna av smaker och gör det möjligt för malen av att manövrera runt även i mörka och grumliga vatten där ögon inte skulle vara till någon större nytta. Malarna är inte de enda fiskar utrustade med skäggtömmar, en här sortens känselorgan kan hittas på olika sorters karpar och hajar också.
Ett gemensamt drag hos alla malar är avsaknaden av fjäll. En annan intressant detalj som återfinns hos nästan alla malarter är att huvudfenstrålen på bröst- och ryggfenan är ihålig.
Denna huvudfenstråle kan användas för att utsöndra ett farligt protein när malen blir rädd eller irriterad. Detta protein gör mycket ont att komma i kontakt med, och arter från familjen Plotosidae samt från släktet Heteropneustes kan orsaka allvarlig skada på en människa. En människa som hanterar dessa fiskar på fel sätt kan behöva sjukhusvård. Malar från familjen Malapteruridae skiljer sig från alla andra malar genom att inte kunna utföra några proteinattacker. Dessa fiskar är istället kapabla att producera upp till 350 volt och ge en rejäl elektrisk chock. Dessa malar kallas följaktligen för elektriska malar.
Som nämnts ovan är gruppen malar en oerhört bred grupp med många vitt skilda arter. Det är därför viktigt att undersöka om malarten du är intresserad av verkligen är lämplig för ditt akvarium innan du köper den. Många malarter växer sig alldeles för stora för ett normalt hobbyakvarium och rekordet innehas av Silurus glanis (Europeisk mal) som kan bli över fem meter lång. Den tyngsta malen är Pangasius gigas (Mekongjättemal) som lever i Sydostasien. år 2005 fångades en Mekongjättemal i Thailand som vägde 293 kg.
En del malar är kanske inte för stora för ditt akvarium, men är ändå extremt svårhållna eftersom de har väldigt knepiga behov. Vandellia cirrhosa är en mal som lever i Sydamerika. I sina hemtrakter kallas den Candiru på portugisiska och Canero på spanska, men i resten av världen är den mer känd som ”den brasilianska vampyrfisken”. Vandellia cirrhosa är en parasit som biter sig fast i gälarna på större fiskar och lever på att suga blod. Den kan lockas av blod och urin (eftersom det påminner om vad en fisk utsöndrar från sina gälar) och vissa olyckliga badare har råkat ut för att den här malen simmat upp och bitit sig fast i urinröret.
