odla fisk
fisk odling
 

Menu
 

· AC Akvarium
· Verktyg
· Kontakta oss
· Fisk Anatomi
· Länka till oss
Akvariefisk arter
· Populärnamn
· Vetenskapligt namn
Saltvattensfiskar arter
· Populärnamn
· Vetenskapligt namn

-----------------------
 
Andra språk
  · Tropical fish

Sök på AC
 



AC akvarium
Aquarium Artiklar
  · Afrikanska Ciklider
· Akvariedekorationer
· Aquarium artiklar
· Akvarieväxter
· Barber
· Kampfisk
· Odling
· Malar
· Central Amerikanska Ciklider
· Ciklider
· Clownfisk
· Koraller
· Corydoras malar
· Diskus
· Dvärg ciklider
· Fisk sjukdomar
· Grodor och sköldpaddor
· Smörbultar
· Guldfisk
· Gurami
· Kräftdjur
· Maneter
· Killifisk
· Viktoria ciklider
· Levandefödare
· Malawi ciklider
· Saltvattensakvarium
· Saltvattensfisk
· övrig fisk
· Rovfisk
· Foto
· Dammfisk
· Ansvar
· Regnbågsfisk
· Hajar
· Syd Amerikanska ciklider
· Fisk taxanomi
· Tanganyika Ciklider
· Tetror
· Fisk mat

Hur man odlar fisk

I den här delen av AC akvarium hitter du mängder av information som kan vara av nytta när du vill odla fisk, eller när du upptäcker att ditt akvarium redan är fullt av ägg eller yngel. Vissa artiklar innehåller mycket grundläggande instruktioner medan andra vänder sig till avancerade och specialiserade akvarister snarare än nybörjare.

Om du inte hittar det du söker efter i den här kategorin, ta en titt bland artprofilerna då en stor del av dem innehåller information som kan vara av värde vid odling. Det är också bra att titta i artikelkategorin för just den typ av fisk du vill odla eftersom många art- eller gruppspecifika artiklar innehåller information om lek och odling.

Som du säkert redan har märkt så leker vissa fiskar väldigt gärna i akvariet utan att du behöver göra något speciellt alls, medan andra kräver enorma ansträngningar från akvaristens sida för att börja leka. Det finns också många fiskarter – inklusive några av de mest populära akvariefiskarna – som ännu aldrig lekt i akvarium.

Fiskar kan delas in i två grupper: levandefödare och äggläggare. Levandefödare föder yngel som kan simma omkring i akvariet så snart de är födda. Avkomman utvecklas alltså till ett färdigt yngel inne i honans kropp, ungefär som fostret utvecklas inne i kroppen av ett däggdjur. Hos äggläggande fiskar släpper istället honan ut äggen i vattnet och hanen befruktar dem där. Efter en tid kläcks äggen och yngel (larver) kommer ut. För nybörjare är det generellt sett mycket enklare att få levandefödare att leka i akvariet, och det finns många arter att välja mellan som glatt kommer att yngla av sig utan att du behöver göra något särskilt. Du kan till exempel testa Molly, Guppy eller Platy.

Eftersom ynglen hos levandefödare utvecklas inuti honan måste äggen befruktas inuti henne, precis som hos däggdjur. Hanen använder ett organ kallat gonopodium för att nå in i honan och befrukta äggen. Hans gonopodium är en ombildad analfena som fungerar ungefär som penisen hos ett däggdjur. Efter befruktningen tar det hos de flesta arter ungefär fyra veckor innan ynglen är redo att födas. Levandefödare föder yngel som ser ut som små kopior av de vuxna fiskarna, men det är vanligt att ynglen saknar starka färger och istället smälter in mycket bra i omgivningen. Yngel brukar också sakna många av de extravaganta delar som kan finnas hos den vuxna fisken, till exempel iögonfallande fenor eller huvudknölar.

När det kommer till äggläggande fiskar finns det många olika reproduktiva tekniker. Vissa är oerhört hängivna föräldrar som varsamt sköter ägg och/eller yngel och skyddar dem från faror. En del fiskar bär till och med omkring sin avkomma inne i munnen, eller producerar ett särskilt sekret i huden som ungarna kan livnära sig av. Andra fiskar tar inte alls hand om sin avkomma utan släpper helt enkelt ut äggen och låter dem föras bort av strömmen eller ramla ned bland vattenväxterna. Saltvattenslevande äggläggare har ofta flytande ägg som kan hålla sig gömda bland plankton.

De äggläggande fiskarna brukar grovt delas in i fyra olika grupper:

  1. Romspridare
  2. Substratruvare
  3. Bubbelbobyggare
  4. Munruvare

Romspridare hittar man ofta i strömt vatten där föräldrarna kan låta äggen driva iväg och spridas ut över ett stort område, med det finns också romspridande arter där äggen faller ned till botten eller bland vattenväxter och ynglen utvecklas där. Eftersom risken är låg för att en romspridare ska träffa på sin egen avkomma i det vilda har dessa fiskar inte utvecklat någon känsla för hur man känner igen sina egna ungar, och om de trots allt stöter på sina egna ägg eller yngel äter de gärna upp dem. Detta är naturligtvis ett problem i ett akvarium eftersom risken för att träffa på sin egen avkomma är så mycket högre på ett så begränsat utrymme.

Substratruvare lägger eller sätter fast sina ägg på någon form av underlag. Vissa arter är mycket petiga när det gäller val av plats och kan ägna dagar åt att välja ut och rengöra en lämplig yta, medan andra tar vad som råkar finnas till hands. Hos många arter bildar hanen och/eller honan någon form av bo i substratet.

Bubbelbobyggare skapar ett bo av luftbubblor som kan flyta på ytan. Ibland ingår även plantmaterial i boet, och vissa fiskar förankrar sitt bo i vattenväxter. Hos de flesta arter är det hanen som är ansvarig för att bygga boet, och han använder sig av saliv för att blåsa bubblor som håller och limma ihop dem med varandra.

Hos munruvande fiskarter bärs äggen och/eller ynglen omkring inne i munnen. Hos vissa arter är det honan som ruvar, och hos vissa arter är det hanen. Munruvande arter kombinerar ofta den här tekniken med substratruvning. Till exempel kan äggen läggas på en flat sten och ligga där tills de kläcks, varpå ynglen försiktigt plockas upp av en förälder.

© 2004-6 Aquaticcommunity.com


Breeding Fish