I den här avdelningen kan du hitta information om hur man sköter om och odlar killifisk. Killfisk är tandkarpar och tillhör ordningen Cyprinodontiformes. Killfiskar är populära bland akvarister men trots detta finns de sällan till salu i djuraffärer och akvariebutiker. Om du vill hålla killifisk behöver du oftast kontakta en odlare direkt eller handla genom några av de auktionssidor som finns på Internet. Idag har många odlare också egna hemsidor där man kan göra beställningar.
Att killifisk är lite svår att få tag på ska inte tolkas som att det är en konstig fisk som bara kan hållas av experter. Sanningen är att det finns många killifiskar som är lämpliga för nybörjare och de är ett intressant alternativ till mer vanligt förekommande nybörjafiskar som guppy, platy och kyssgurami. Det är till och med vanligt att nybörjare lyckas få sina killifiskar att leka i akvariet.
Namet killifisk kommer från killi, det holländska ordet för bäck, och det är ett passande namn eftersom killifisk är vanlig i bäckar i Afrika, Asien, Nord- och Sydamerika, samt i de södra delarna av Europa. Killfisk kan dock också träffas på i sjöar. På den nordamerikanska kontinenten lever killifisk ända upp till Ontario, och på den sydamerikanska kontinenten återfinns de hela vägen ned till Argentina. Eftersom killfiskarter finns i så många olika delar av världen kan de skilja sig ganska rejält åt eftersom de anpassat sig till vitt skilda livsvillkor.
Om du vill hålla killifisk i ditt akvarium är det bra om du tar reda på vad just din art är van vid från det vilda. Vissa arter måste till exempel få köttig mat som larver och vuxna insekter, och äter helst levande föda. Andra arter skulle må mycket dåligt på en sådan diet eftersom de livnär sig på plankton i det vilda. Det finns också många killifiskarter som lever på att äta upp andra fiskar och därför kan vara omlämpliga akvariekamrater för mindre fiskar.
I gruppen killfiskar kan vi hitta exempel på flera olika reproduktionstekniker, beroende på vilken miljö killifisken kommer ifrån. Vissa killifiskarter sprider helt enkelt sina ägg bland växter, medan killifiskarter som hör hemma i klippiga områden ofta gömmer sina ägg inne i grottor och klippskrevor. Det finns också en grupp killifiskar som bygger skyddande bon åt sina ägg.
En av de mest fascinerande reproduktionsteknikerna hittar vi hos de killifiskar som lever i områden utsatta för svåra torrperioder. De här fiskarna lever i de temporära pölar som bildas under regnsäsongen, pölar som sedan gradvis försvinner och ofta torkar ut helt och hållet innan nästa regnsäsong. För att få sin avkomma att överleva gömmer killifisken de befruktade äggen djupt ner i leran på pölens botten. Den vuxna fisken kommer att dö så snart pölen försvinner, men äggen kan klara sig bra nere i jorden. När regnen startar igen märker äggen detta och kläcks snabbt. De nya fiskarna måste sedan hinna växa upp och fortplanta sig innan pölen torkar ut igen. Detta gör att deras naturliga livslängd är mycket kort. De kan överleva något lägre i ett akvarium än i naturen, men räkna inte med att de ska bli gamla.
När vi talar om killifisk och deras reproduktion är det också värt att nämna arterna i släktet Cynopoecilus. Dessa fiskar är intressanta eftersom de utvecklat pseudointern befruktning. Genom att studera detta släkte kan vi förhoppningsvis förstå mer om hur de levandefödande arterna utvecklades från de äggläggande. I gruppen tandkarpar hittar vi både levandefödare och äggläggare och killfiskarna i släktet Cynopoecilus tycks utgöra ett mellansteg.
