I den här avdelningen hittar du alla de fiskarter som inte passar in i någon av de övriga avdelningarna. Vissa av arterna här är förhållandevis vanliga i akvariehobbyn och vi vet mycket om dem, till exempel de olika botiorna. Andra, som den uråldriga havstofsstjärten, är betydligt mindre välkända och mycket information saknas fortfarande.
Bland fiskarna i den här avdelningen hittar vi bland annat den enormt populära praktbotian (Botia macracanthus). Praktbotian är en färgrann och aktiv fisk vars kropp är dekorerad med breda ränder i svart och orangegult. Den är förhållandevis känslig och det är viktigt att du läser på om hur den vill ha det innan du tar hem den eftersom praktbotior som hålls i olämpliga förhållanden lätt blir sjuka och dör. Praktbotian behöver vatten där halterna av organiskt avfall hålls så låga som möjligt. Akvariet bör rymma minst 100 liter för en ung praktbotia, och i takt med att den växer kommer den behöva upp emot 540 liter för att må bra. Den växer dock ganska långsamt.
En betydligt mindre välkänd fiskart som du kan hitta information om i den här avdelningen är Pirapitinga (Colossoma bidens), en nära släkting till den sydamerikanska pirayan. Den här fisken växer mycket fort och är därför bara lämplig för den som har ett mycket stort akvarium att hålla den i. En fullvuxen Pirapitinga kan nå en längd av 75 cm, fast när de hålls i akvarium brukar de stanna kring 30 cm. Du bör dock ha i åtanke att den kan bli betydligt större än 30 cm när du skaffar den. I Sydamerika är Pirapitinga en uppskattad matfisk och den brasilianska regeringen har satt upp ett odlingsprogram för att öka den vilda populationen.
Ytterligare ett exempel på en akvariefisk som placerats i den här avdelningen är Macrognathus siamensis, i Sverige känd under namnen påfågelål och pilnäbb. Denna fisk hör hemma i familjen Mastacembelidae och har en lång, smal kropp. I naturen blir pilnäbben ofta 30 cm lång med exemplar som hålls i akvarium blir sällan mer än 15 cm. Pilnäbben hör hemma i Indien, Sri Lanka, Thailand, Sumatra och Malaysia där den lever i långsamt flytande floder med mycket vattenväxter. Den spenderar sitt liv nere på botten och gillar att gräva ned sig själv så att bara en liten bit av huvudet sticker up. Det är alltså viktigt att inte använda att substrat med vassa kanter som kan skada pilnäbben.
En av de riktigt små fiskfamiljer som finns med i den här avdelningen är Scatophagidae, vilken här representeras av Scatophagus argus.Familjen Scatophagidae innehåller bara fyra kända arter vilka gemensamt brukar benämnas argusfiskar. Scatophagus argus kan anpassa sig till varierande salthalter eftersom den lever i deltaområden där floder tömmer sig i havet. Om du vill ändra salthalten i akvariet måste du dock göra det långsamt och gradvis för att ge fisken en chans att ställa om sig. Många individer lever långt uppströms där salthalten är mycket låg, men en majoritet av de fiskar som fångas åt akvariehandeln kommer från bräckta områden längs kusten där salthalten är högre än i floderna. Man brukar transportera dem i vatten från den plats de fångats, men många inköpare flyttar dem sedan snabbt till sötvatten eller till bräckt vatten med en helt annan salthalt vilket inte alls är nyttigt för dem.
