Malawisjön är en av de stora sjöarna i den östrafriska riftregionen och liksom de övriga sjöarna är Malawisjön berömd för sitt rika djurliv och akvarister från hela världen uppskattar den otroligt rika mängden ciklidarter som lever här. Malawisjön är ungefär 40 000 år gammal och en stor del av ciklidarterna som idag lever i Malawisjön har utvecklats där och kan inte återfinnas i resten av världen. Malawisjön är en stor sjö och innehåller flera olika miljöer och malawiciklider har anpassat sig och lever i alla upptänkliga miljöer och ekologiska nischer i den här sjön. De tre huvudmiljöerna är den steniga kusten, sandbottnen, och de stora ytorna av öppet vatten. När du håller malawiciklider i ditt akvarium bör du ta reda på från vilken sorts miljö de härstammar och försöka efterlikna den miljön i akvariet.
Malawisjön är 560 km lång och det bredaste partiet är 75 km brett. Den totala ytan uppgår till nästan 30 000 kvadratkilometer. Malawisjön får större delen av sitt vatten från Ruhuhu och det största utloppet är Shirefloden. Malawisjön delas av tre olika länder: Malawi, Tanzania och Moçambique. Eftersom många olika språk och dialekter talas i det här området har sjön många olika namn, bland annat Lake Nyasa (Nyasasjön), Lake Niassa (Niassasjön) and Lake Nyassa (Nyassasjön). Det gamla europeiska namnet på sjön är Livingstone's Lake.
Akvarister brukar dela in malawicikliderna i två huvudgrupper: Mbunaciklider och Påfågelciklider. Mbuna betyder stenlevande på ett av de lokala språken och det är ett mycket lämpligt namn eftersom mbunaciklider lever i de grunda och mycket steniga delarna av Malawisjöns kust. Mbunaciklider lever också kring öarna i Malawisjön. Mbunaciklider är berömda för sina vackra pastellfärger, vilka ofta är starkast hos hanarna. Om du håller mbunaciklidhonor i ett akvarium utan några hanar kan den dominanta honan börja utveckla lika starka färger som hanar normalt har. Om två hanar lever i samma akvarium kan den svagaste börja tona ned sina färger och bli mer lik en hona för att undvika slagsmål. Du bör inte ha två hanar i samma akvarium såvida akvariet inte är mycket stort och du inreder det så att naturliga territorier uppstår. För att undvika aggression måste hanarna kunna ta varsitt revir och slippa se varandra. Eftersom vilda Mbunaciklider lever bland stenar, grottor och klippskrevor är det bäst att använda den typen av akvariedekoration. Mbunaciklider är förstås grottlekande och att ge dem en eller flera lämpliga grottor blir extra viktigt om du vill att de ska leka.
Påfågelciklider håller sig långt borta från Mbunacikliderna och lever istället ute i det öppna vattnet i den stora Malawisjön. I det vilda stöter de här två typerna av malawiciklid i princip aldrig på varandra och det är inte en bra idé att försöka hålla dem tillsammans i fångenskap. Namnet påfågelciklid kommer från de vackra färger som dekorerar ciklidhanarna i den här gruppen. Honorna har mattare och mer kamouflerande färger. Påfågelciklidarter är ofta rovfiskar, men det finns några arter som lever på zooplankton. Påfågelciklider är ruvar sina ägg i munnen och det är alltid honan som ruvar.
