Aulonocara är namnet på ett av de många släkten som finns i familjen Cichlidae. Ciklider från släktet Aulonocara hör hemma i Malawisjön i Afrika. Av historiska skäl kallas de ofta för ”Haps” trots att det inte längre är helt korrekt. Cikliderna i Malawisjön brukar av akvarister delas in i två huvudgrupper: mbunaciklider och påfågelciklider. Mbunaciklider lever bland klipporna medan påfågelcikliderna lever ute i det öppna vattnet. Tidigare ansågs nästan alla ciklider som inte var Mbuna tillhöra en grupp vid namn Haplochromine, och smeknamnet Haps är helt enkelt en förkortning av Haplochromine. Idag har malawicikliderna flyttats runt en hel del taxonomiskt och många av de arter som tidigare räknades till Haplochromine räknas idag till släktet Aulonocara. Det gamla smeknamnet Haps har dock hängt kvar i dagligt tal inom akvariehobbyn, särskilt bland engelskspråkiga akvarister.
I släktet Aulonocara är hanarna vanligen färggranna medan honorna är silverfärgade eller brunaktiga. Ynglen har en kamouflerande färg som påminner om de vuxna honornas. Det är vanligt att hålla olika sorters Aulonocaraciklider tillsammans. De är vanligen mycket mindre aggressiva än Mbunaciklider och kan hållas i ett 150 liters akvarium så länge det är minst 100 cm långt.
När man inreder akvariet är det bra att försöka efterlikna den naturliga miljön för Aulonocaraciklider. En majoritet av arterna lever de delar av Malawisjön där kustens klippor möter den sandiga bottnen. Vissa arter, t ex Aulonocara gertrudae, åtefinns enbart på den sandiga bottnen och håller sig borta från klipporna. Det finns också arter som lever tvärt om och till exemepel arten Aulonocara jacob-freibergi föredrar klipporna och rör sig mycket sällan till sandiga områden. För de flesta ciklider i släktet Aulonocara har det ideala akvariet en sandbotten täckt med en rik mängd stenar och grottor. Det är mycket viktigt att det finns gott om gömställen. Det brukar oftast gå bra att använda levande växter för den som vill eftersom Aulonocaraciklider inte är förtjusta i att gräva.
Det är populärt att kombinera olika arter ur släktet Aulonocara i samma akvarium, men när man gör så finns det risk för korsningar. Du kan minska risken genom att välja arter där honorna ser mycket olika ut. En art där honan är brun kan till exempel kombineras med en art där honan är silverfärgad. Det är också vanligt att kombinera Aulonocara med arter från släktet Haplochromis, så länge de är fredliga. Aggressiva ciklider som Mbunas ska undvikas eftersom de kommer att trakassera de fredliga Aulonocarorna.
Aulonocara jacobfreibergi. Copyright www.jjphoto.dk
Om du vill hålla flera hanar i samma akvarium är det viktigt att inreda så att det blir möjligt för varje hane att ta ett eget revir. Hanarna är normalt bara aggressiva inom sitt eget revir. Som nämnts ovan är det mycket viktigt med gömställen, och det blir ännu viktigare under lekperioden.
Aulonocaraciklider är dagaktiva karnivorer och alla arter har ett sensorsystem som gör att de kan upptäcka även extremt små rörelser. De använder sina sensorer för att upptäcka små rörelser från de skaldjur som gömmer sig under sanden. När en aulonocaraciklid jagar hovrar den precis över bottnen och gör en blixtattack så snart den lokaliserat ett lämpligt byte. Den stora munnen används för att gräva sig ned i sanden och fånga in skaldjuret som i en bur. Aulonocaran tuggar sedan i sig både byte och sand, men sanden släpps ut genom gälarna istället för att hamna i magsäcken.
I akvariet äter aulonocaror de flesta sorters mat, men de är ju karnivorer och måste därför ges köttig mat för att må bra. Du kan till exempel mata dem med artemia och liknande. Aulonocaraciklider som hålls i akvarium brukar växa sig mycket större än i det vilda eftersom de ges mer näring i fångenskap. Man bör dock vara försiktig med hur mycket mat man ger sina aulonocaror eftersom överviktiga aulonocaraciklider är mindre benägna att leka. I Malawisjön är honorna normalt under 7 cm, medan hanarna kan bli uppemot 11 cm långa.
Alla aulonocaraciklider är munruvare. De arter som lever i sanden lägger vanligen sina ägg i en grop som hanen grävt ut i sanden. Storleken och djupet på dessa gropar varierar och diametern kan vara över 60 cm. De arter som lever vid klipporna väljer oftast en grotta eller skreva som lekplats. Skiljelinjen mellan sandlevande och klipplevande aulonocaror är dock inte skarp och en sandlevande aulonocaraciklid kan t ex välja att lägga sina ägg i en grotta. Hos medlemmar av släktet Aulonocara brukar en kull bestå av 30-90 ägg. När äggen har lagts plockas de upp av honan som skyddar avkomman inne i sin mun. I Malawisjön kan man träffa på stora grupper av ruvande aulonocarahonor eftersom de tycker om att hålla ihop. När ynglen släpps ut är de fortfarande mycket små och man måste därför ge dem väldigt små matpartiklar i akvariet.
Aulonocara baenschi. Copyright www.jjphoto.dk
Besläktade artiklar
Odla Aulonocara - Information om hur man odlar ciklider från släktet Aulonocara i akvarium.
Odla Otopharynx lithobates - Information om hur man sköter om och odlar Otopharynx lithobates i akvarium. .
Haplochromis - Information om hur man håller och odlar Haplochromis i akvarium.
Gör egna stenar till ditt Mbuna akvarium - Information om hur man gör sina egna stenar till sitt akvarium.
Skötsel av Pseudotropheus - Information om hur man sköter om Pseudotropheus i akvarium.
Malawiciklider - Information om ciklider från Malawisjön
Pseudotropheus - Information om Pseudotropheus
Odla Pseudotropheus - Information om hur man odlar ciklider från släktet Pseudotropheus i akvarium.
Introduktion till Pseudotropheus - Grundläggande information om denna ciklid grupp.
