Tanganyikasjön är hem åt en lång rad olika sorters ciklider och de flesta av dem är endemiska arter som inte förekommer naturligt någon annan stans i världen. När man håller och studerar tanganyikaciklider är det svårt att inte bli trollbunden av den rika variationen som dessa arter uppvisar. Vissa är gigantiska, andra är pyttesmå, vissa är extremt färggranna, andra är så välkamouflerade att de är lätta att missa till och med i akvariet, och vissa är skickliga jägare medan andra tillbringar sina dagar med att långsamt och minutiöst sila sand genom sina gälar i jakt på små, små skaldjur.
Storleken har betydelse
Den största tanganyikaciklidart man känner till kan nå en längd av 90 cm, medan de minsta tanganyikacikliderna inte blir större än 4 cm. Namnet på denna gigantiska ciklid är Boulengerochromis microlepis och den tillbringar sitt liv cruisandes omkring ute i det öppna vattnet i jakt på lämpliga byten. Att vara stor innebär att du kan övermanna och svälja även stora fiskar och det är troligen därför Boulengerochromis microlepis har blivit så enorm. Det kan också vara ett resultat av sexuella preferenser under leken. Boulengerochromis microlepis kan väga upp till 3 kg och är en förhållandevis okänd ciklid. Den är naturligtvis svår att hålla i akvarium på grund av sin storlek och pelagiska livsstil.
Den minsta tanganyikaciklid man känner till är Neolamprologus multifasciatus, en pytteliten snäcklevande fisk som du kan hitta på sjöns sandiga botten. Dess minimala storlek är en anpassning som gör det möjligt för den att bo i små övergivna snäckskal. Neolamprologus multifasciatus letar upp tomma skal som ligger spridda över bottnen och öser ut sanden under ett av dem underifrån tills de sjunker ned under den sandiga ytan. Genom att sprätta sand över skalet gör fisken det praktiskt taget osynligt ovanifrån. En minimal ingång öppnas upp, och skalet är redo att fungera som både gömställe och lekplats för Neolamprologus multifasciatus. Om fisken var större än vad den är skulle det vara mycket svårare för den att hitta ett lämpligt skal.
Anpassa dig till din miljö
Om du är intresserad av de olika specialiseringar som har utvecklats hos tanganyikacikliderna bör du definitivt ta en närmare titt på Eretmodus cyanostictus, en fascinerande hästnosciklid som lever i grunda delar av Tanganyikasjön där vattnet är mycket turbulent. Det här habitatet är utsatt för kraftiga vågor och underströmmar och Eretmodus cyanostictus måste därför bibehålla nära kontakt med botten för att överleva. En normal simblåsa är inte till någon större nytta i den här situationen och simblåsan hos Eretmodus cyanostictus har därför ombildats till en mycket reducerad variant. Andra anpassningar som gör det enklare för fisken att leva i denna miljö är t ex den hoptryckta kroppsformen, samt specialiserade tänder och bukfenor.
Triglachromis otostigma lever i leriga bottenregioner av Tanganyikasjön och har därför utvecklat ett böjbara fentoppar på sina bröstfenor. Att se den här arten äta är riktigt underhållande, för den simmar baklänges. Genom att simma baklänges kan Triglachromis otostigma använda sina bröstfenor till att gräva upp insektslarver som ligger gömda i gyttjan.
Anpassa dig till din mat
I Tanganyikasjön har flera olika arter i släktet Perissodus anpassat sig till ett liv som fjällslitare (fjällbitare). Istället för att äta upp hela bytesdjur nöjer de sig med fjäll från levande fiskar. Att slita loss fjällen från levande fiskar kan förstås vara komplicerat, och för att lösa problemet har många Perissodus arter utvecklat en speciell huvudform och skeva käkar som lutar åt ena sidan. Dessa anatomiska anpassningar gör det mindre svårt att slita loss fjäll.
En annan fascinerande anpassning som underlättar när fisken ska äta kan ses hos Benthochromis tricoti. Den här fisken har en framskjuten mun som kan sträckas ut och fungera som ett sugrör. Denna anpassning gör det möjligt för Benthochromis tricoti att suga in pyttesmå räkor, copepoder och plankton. Uppenbarligen fungerar det här sättet att få i sig näring bra, för trots att Benthochromis tricoti enbart lever på jättesmå matsorter kan den nå en storlek av 20 cm.
Sist men inte minst måste vi givetvis nämna den fängslande Petrochromis fasciolatus när vi talar om intressanta anpassningar till olika sorters föda. Den här arten äter enbart vad den kan hitta på undersidan av stenar och har därför utvecklat en mun som öppnar sig uppåt. Detta skiljer den från de flesta andra ciklidarter, eftersom de normala för ciklider är att ha en mun som öppnar sig nedåt.
Fördelar och nackdelar med att specialisera sig
I det flesta fall betalar man ett pris för anatomisk specialisering, och en kroppsdel som är utmärkt för vissa uppgifter kan orsaka problem i andra situationer. Se till exempel på Altolamprologus compressiceps, en ciklid som helt anpassat sig till att leva på sötvattensräkor och på de yngel som stenlevande ciklider producerar. Den här arten har utvecklat en riktigt smal kropp som gör det möjligt för den att klämmig in sig själv i klippskrevor där den kan hitta gott om mat. Men samtidigt som denna höga, smala kropp är utmärkt när det gäller att ta sig in i små trånga utrymmen utgör den är problem när rejält aggressiva ciklidföräldrar försvarar sin avkomma eftersom kroppsformen gör det mycket svårt för Altolamprologus compressiceps att snabbt dra sig tillbaka eller på något annat vis hålla den anfallande fisken stången. Under evolutionens lopp har Altolamprologus compressiceps åtgärdad problemet genom att utveckla ytterligare en anpassning – extremt tjocka och starka fjäll som fungerar som ett pansar och skyddar den från våldsamma attacker.
Nattlig specialisation
Arterna i släktet Trematocara tillbringar nätterna med att leta efter små ryggradslösa djur i mörkret och har därför utvecklat ett avancerat system som gör det möjligt för dem att lokalisera mat utan att behöva förlita sig på vad deras ögon kan uppfatta.
Genom att hålla sig borta från eftertraktade jaktområden under dagen, och till och med under gryning och skymning, slipper de här ciklidarterna tävla med de många andra arter som också är intresserade av samma sorts mat.
Välj dina strider
Att anpassa sig till en ny livsstil är ett sätt att hantera stark konkurrens. Ett exempel på detta kan ses hos Neolamprologus toae och Neolamprologus sexfasciatus, två närbesläktade arter som lever i samma del av Tanganyikasjön. Båda arterna äter på natten och i samma område, men Neolamprologus toae äter framförallt insektslarver medan Neolamprologus sexfasciatus håller sig till mollusker. Forskarna tror att Neolamprologus sexfasciatus inte klarade av att konkurera med Neolamprologus toae om de eftertraktade insektslarverna och därför övergick till att äta mollusker, en typ av djur som släktingen inte ville ha.
Att stå pall för trycket
Ett djur som utvecklar förmågan att hantera dramatiska tryckförändringar kan skatta sig lycklig, för en sådan talang gör det möjligt att dra nytta av den näring som finns att hämta i flera olika områden. Ett exempel på en grupp djur som har denna förmåga är cikliderna i släktet Trematocara, en samling fascinerande fiskar som lever av ryggradslösa djur. De har inga problem med att dyka från ytan ned till 300 meters djup eller mer. Under dagen håller sig Trematocara cikliderna djupt nere i Tanganyikasjön dit inga andra ciklider klarar av att ta sig, vilket gör att de kan ta för sig av maten helt utan konkurrens från övriga ciklidsläkten. När solen går ned och de dagaktiva arterna söker skydd kan man se Trematocara ciklider simma upp och äta på djup som inte ligger mer än några meter under vattenytan. Trematocara cikliderna är inte bara de djupast levande cikliderna i Tanganyikasjön, de är de djupast levande cikliderna i hela världen.
Specialiserat lekbeteende hos tanganyikaciklider
Cikliderna i Tanganyikasjön uppvisar en lång rad olika iögonfallande specialiseringar när det gäller reproduktion och många arter är förhållandevis enkla att få att leka i akvarium, så länge de hålls av en akvarist som vet vad de behöver. Att odla tanganyikaciklider är mycket givande eftersom de ger dig en chans att studera dessa fascinerande beteenden i ditt eget hem. Det är t ex vanligt att tanganyikaciklider är hängivna föräldrar och att se dem sköta om sin avkomma i akvariet är en underbar upplevelser.
Längre upp i den här artikeln talade vi om en art som använder övergivna snäckskal som lekplats, den lilla 4 cm långa Neolamprologus multifasciatus. Att hitta skal stora nog för en 4 cm lång fisk är inte särskilt svårt i Tanganyikasjön, men vad skulle du göra om du istället var en 15 cm lång ciklid i behov av ett lämpligt skal att leka i? Lamprologus callipterus är en stor köttätande ciklid som jagar i flock och kan bli över 15 cm lång som vuxen. Att vara stor är naturligtvis en fördel när du och dina flockmedlemmar arbetar tillsammans för att slita sönder ett bytesdjur, men det orsakar samtidigt problem när det är dags för lek. För att övervinna det här problemet har de båda könen väldigt olika storlek. Honan stannar kring 5 cm och kan därför enkelt hitta ett lagom stort snäckskal. Hanen å sin sida fokuserar på att försvara reviret och på att samla ihop en stor mängd lämpliga skal så att honan har många att välja bland. Snäckskalen läggs i gropar som kan vara upp till 1 meter i diameter. En framgångsrik hane som lyckas samla ihop många eftertraktade skal kan få flera honor att leka i sitt revir.
Att som i exemplet ovan lägga sina ägg på en särskild yta, dvs att vara en substratlekare, är mycket vanligt bland tanganyikaciklider. Den tidigare nämnda Triglachromis otostigma som lever i gyttjan använder t ex inte bara sina specialutformade bröstfenor till att skaffa mat, utan också för att gräva ut en lång tunnelformad grotta där den kan skydda sin avkomma. Det finns dock tanganyikaciklider som inte är substratlekare, t ex de sardinliknande fiskarna i släktet Cyprichromis. Cyprichromis ciklider lever i stim och leker ute på öppet vatten. Cyprichromis arter bildar enorma grupper som kan bestå av många tusen individer och när hanarna släpper ut sin mjölke samtidigt blir vattnet alldeles grumligt. Honorna placerar sig så att huvudet pekar nedåt innan de släpper ut sina ägg, och simmar sedan omedelbart ner och fångar upp de sjunkande äggen. äggen bärs sedan försiktigt inuti munnen på honan, och befruktas av det stora molnet av mjölke.
Efter kläckningen stannar ynglen i moderns mun i ungefär 3 veckor till. Ynglen släpps inte ut förrän de blivit stora nog att klara sig mer eller mindre på egen hand och bilda ett eget stim. Den här anpassningen innebär att Cyprichromis arter aldrig behöver slösa energi på att tävla med andra fiskar om lämpliga lekplatser – de kan leka vart som helst.
Att modern bär runt äggen i munnen, så kallad honlig munruvning, är mycket vanligt bland tanganyikaciklider och hanarna har utvecklas på olika sätt för att passa det här beteendet. Om du t ex tar en närmare titt på de långa eleganta bukfenor som uppvisas av hanarna i släktet Opthalmotilapia kan att det sitter fast små lober på fenornas ändar. Dessa lober påminner mycket om de ägg som produceras av honorna i släktet Opthalmotilapia och ökar på ett fascinerande vis chansen att bli far för de hanar som har dem. Eftersom detta är munruvande ciklider kommer honorna att plocka upp äggen med munnen så snart hon lagt dem. Honan kommer sedan att placera sina ”ägg” på lekplatsen och vänta på att honan ska försöka plocka upp dem också. När honan sträcker sig efter äggen skjuter hanen ut en munfull mjölke som befruktar alla äggen i honans mun. Eftersom hanarnas bukfenor är så långa och eleganta brukar man kalla cikliderna i släktet Opthalmotilapia för ”fjäderfeningar”.
Besläktade artiklar
Prinsessan av Burundi - Neolamprologus brichardi - Information om hur man håller och odlar Prinsessan Av Burundi (Neolamprologus brichardi) i akvarium.
Odla Julidochromis - Information om hur man odlar Julidochromis i akvarium.
Mata Tanganyikaciklider - Information som hjälper dig att ge dina ciklider en god diet.
Skötsel och odling av Telmatochromis bifrenatus - Information om hur man sköter om och odlar Telmatochromis bifrenatus i akvarium.
äggömmande tanganyikaciklider - Information om hur man sköter om och odlar äggömmande ciklider från Tanganyikasjön i akvarium.
Julidochromis - Information om hur man sköter om och odlar Julidochromis-arter i akvariet.
Cyprichromis leptosoma - Information om hur man håller och odlar Cyprichromis leptosoma i akvarium.
Tanganyikasjön och dess ciklider - Information om Tanganyikasjön och de många oliak typerna av ciklider som återfinns där.
Tanganyikaciklider - Information om olika biotoper och hur man sköter ciklider som kommer från de biotoperna.
Munruvande tanganyikaciklider -Information om hur man sköter om munruvande ciklider från Tanganyikasjön.
snäcklekande tanganyikaciklider - Information om snäcklekande tanganyikaciklider och deras skötsel.
Odla Aulonocranus dewindti 'Ikola'' - Information om hur man sköter om och odlar Aulonocranus dewindti 'Ikola' i akvarium.
Odla Frontosa ciklid / Cyphotilapia frontosa - Information om hur man sköter om och odlar Frontosa ciklider (Cyphotilapia frontosa) i akvarium.
Tanganyika ciklider - Information om hur man sköter om och odlar Tanganyikaciklider i akvarium.
Tanganyikaciklidernas olika habitat - Information om de olika habitaterna som återfinns i sjön.
Tropheus brichardi 'Mpimbwe' - Hur man håller och odlar denna vackra ciklid.
Tropheus duboisi 'Maswa' - Information om hur man sköter denna Tropheus variant.
Tropheus moorii - En guide till hur man håller och odlar Tropheus moorii.
Tropheus sp. - Information om hur man sköter olika Tropheus varianter.
Tropheus sp. Black Kiriza - En guide till hur man håller och odlar Tropheus sp. Black Kiriza.
