Ormhuvudfisken är inte en naturlig del av de amerikanska ekosystemen och när vilda ormhuvudfiskar först upptäcktes i USA orsakade de stor kalabalik. I maj 2002 fångade en fiskare en konstig fisk Maryland och lämnade över ett fotografi av den till ett statligt kontor i Annapolis. Den fisk han fångat in och sedan släppt tillbaka igen i Crofton, Maryland identifierades snart – det var en ormhuvudfisk av arten Channa argus.
Channa argus hör hemma i Kina och har utvecklat en häpnadsväckande förmåga att överleva i områden som utsätts för säsongsvisa torrperioder. Den hittas ofta i grunda vatten som kan torka ut helt och hållet om en längre tids torka inträffar. Dessa vatten är också typiskt sätt mycket syrefattiga och Channa argus har utvecklat ett labyrintorgan som gör det möjligt att absorbera syre direkt från luften ovanför vattenytan. Denna förmåga gör det dessutom möjligt för fisken att förflytta sig långa sträckor på land, genom att använda sin starka kropp för att ringla sig fram som en orm i jakt på en vattensamling som ännu inte torkat ut. Ormhuvudfisken Channa argus kan överleva flera dagar på land och om den lyckas hitta lite gyttja kommer den gräva ned sig där och därigenom kunna överleva ännu längre i väntan på nästa regnsäsong.
I Kina ingår Channa argus som en del i ett välfungerande ekosystem som har utvecklats över mycket lång tid. En Channa argus som släpps ut i amerikanska vatten kommer däremot att stöta på en helt ny fauna och kan där ställa till betydande störningar. Ekologer är särskilt oroade för de amerikanska fiskarter som redan är utrotningshotade, och oron är välgrundad eftersom Channa argus är en oerhört skicklig rovfisk som huvudsakligen jagar just fisk. Den är dock en opportunist som gärna äter nästan vad som helst, inklusive växter, insekter och skaldjur. Denna ormhuvudfisk frodas i träskområden, långsamt strömmande vatten och dammar med tätvuxen vegetation, vilket är habitattyper som det finns mycket gott om i de södra delarna av USA. även om ormhuvudfisken släpps ut i en isolerad damm långt ifrån andra vatten kan den använda sitt labyrintorgan och sin starka kropp för att åla sig fram till ett nytt hem om det blir ont om mat eller dammen torkar ut.
Ormhuvudfisken Channa argus kan klara av temperaturer från 0° and 30° C och skulle därför kunna frodas i den stora del av USA där vintertemperaturer under frysgränsen är ovanliga. Ett överflöd av bytesdjur och lämpliga habitat gör USA till ett utomordentligt hem för många arter av ormhuvudfisk, inte bara Channa argus.
Det finns många djurarter som flyttar mellan kontinenter, men en ormhuvudfisk skulle aldrig klara av att simma eller kräla till USA från sitt naturliga utbredningsområde. Fisken har alltså hamnat i amerikanska vatten på grund av människan, troligen genom att ha blivit utsläppt av oansvariga akvarister eller människor som köpt den som medicin och sedan aldrig ätit upp fisken. Ormhuvudfisk är en delikatess i många delar av Asien och den används också som ingrediens i många populära traditionella huskurer. Den är också en popular fisk bland akvarister i USA eftersom den är en fascinerande och tålig fisk som överlever i de flesta akvarium även när den hålls av oerfarna akvarister. Tyvärr är det många som skaffar ormhuvudfisk utan att bry sig om att ta reda på fakta om fisken först. De vet att det är en robust och något aggressiv art, men inser inte att en ormhuvudfisk snabbt växer sig mycket stor och kräver allt större akvarium. I takt med att de åldras kan fiskarnas aggressiva natur göra det omöjligt att hålla dem tillsammans. Ett annat problem är att många akvarister inte inser att det här är en dyr fisk att hålla. Den ska matas med levande fisk och den äter massor. En liten ormhuvudsfisk som kostar under 7 USD att köpa kommer snart att växa upp till en stor vuxen ormhuvudsfisk som behöver äta levande fisk till en kostnad av 7 USD – per dag! Det är tyvärr vanligt att akvarister som tröttnar på sina stora fiskar och inte har lust att sköta om dem längre släpper ut fiskarna i naturen istället för att anstränga sig för att hitta ett nytt hem åt fiskarna eller avliva dem.
En gigantisk främmande rovfisk som kan överleva utan vatten i flera dagar och gå på land blev naturligtvis hett rubrikstoff i USA när den första ormhuvudfisken upptäcktes i Maryland i maj 2002. Den massmediala kakofonin ökade ytterligare när det visade sig att detta inte var en enstaka företeelse. Både fiskare och vetenskapsmän fiskade snart upp flera andra vuxna fiskar ur Crofton dammen där det första exemplaret påträffats. Den första ormhuvudfisken hittades i maj, och vid mitten av juli hade inte mindre än sju andra Channa argus tagits upp ur dammen. Det mest chockerande var dock insikten om att sex av dessa var riktigt unga ormhuvudfiskar – dammen i Maryland beboddes av en reproducerande population Channa argus. Den minsta ormhuvudfisken var bara 5 cm lång, vilket indikerar att de hade fötts i dammen snarare än släppts ut från ett akvarium. För Channa argus var miljön i Maryland inte bara tillräckligt bra för att överleva, utan även för att leka. Mot slutet av juli hade över 100 stycken riktigt unga Channa argus fångats in i Crofton dammen. Iktyologer uppskattade att de unga fiskarna var cirka fem månader gamla.
Medan många tidningar skrev insiktsfulla artiklar om de skador på ekosystemen som kan orsakas av främmande arter fanns det andra som satsade på krigsrubriker om den gigantiska asiatiska rovfisken som kunde gå på land och andas syre precis som en livs levande Godzilla. Många människor blev så uppskrämda att de fruktade för barnens säkerhet och den folkliga opinionen krävde att ormhuvudfiskarna omedelbart utrotades från USA. I augusti 2002, tre månader efter det första fyndet i Maryland, sattes ett tvåstegssystem igång. Målet var att utrota ormhuvudfiskarna från Crofton dammen innan de hann föröka sig ytterligare och sprida sig till närliggande vatten. Under det första steget av utrotningsplanen användes två olika sorters växtgift för att döda vegetationen i Crofton dammen och få halterna av syre i vattnet att störtdyka. Under steg två, vilket påbörjades två veckor senare, användes ett gift som dödar fiskar för att döda av all kvarvarande fisk. Nya döda fiskar togs bort varje dag och den kringliggande regionen hölls under oroligt uppsikt. Efter några få veckor testade vattenkvalitén och förklarades normal igen. Inga flyende ormhuvudfiskar syntes till på land, men biologer misstänkte att några exemplar möjligen kunde ha lyckats rymma till den närliggande Little Patuxent River. Ormhuvudfiskarna skulle bara ha behövt åla 23 meter för att komma till den här floden. Little Patuxent River undersöktes noga upprepade gånger, men inga Channa argus hittades.
I oktober samma år lades alla arter av ormhuvudfisk formellt till på den lista över farliga främmande arter som förs av U.S. Fish and Wildlife Service. All import av ormhuvudfisk till kontinentala USA är idag förbjuden, och det samma gäller import till Hawaii, Puerto Rico, District of Columbia och alla andra territorier eller egendomar som tillhör USA. Det är till och med förbjudet att transportera ormhuvudfisk inom eller mellan dessa regioner. Specialtillstånd att importera ormhuvudfisk eller ägg kan ges för vetenskapliga, medicinska, utbildande eller zoologiska syften. Att få ett sådant tillstånd är dock inte enkelt. USA:s federala organ tillåts importera ormhuvudfisk och ägg utan att först ansöka om tillstånd, men bara för eget bruk. Personer som idag håller ormhuvudfisk måste ansöka om tillstånd om de vill transportera fisk eller ägg mellan olika stater. Många amerikanska akvarister håller ormhuvudfisk eftersom förbudet mot import bara är några år gammalt. Det finns också många arter av ormhuvudfisk som är lätta att odla i fångenskap.
Det finns tyvärr tecken på att förbudet kan ha kommit för sent. Maryland är inte den enda stat där reproducerande populationer av ormhuvudfisk har påträffats. Efter den första skrämmande upptäckten i Crofton dammen har etablerade populationer av ormhuvudfisk hittats i både Florida och Kalifornien, där klimatet är varm nog för att ormhuvudfiskar ska frodas så snart de släppts ut i det vilda. Enstaka ormhuvudfiskar har infångats i många olika delar av USA, inklusive så vitt spridda stater som Massachusetts, Maine, Rhode Island och Hawaii. Fyndet på Hawaii är särskilt bekymmersamt eftersom Hawaii redan har stora problem med andra främmande arter som hotar att utplåna den inhemska floran och faunan. På Hawaii är dessutom en hög andel av de inhemska arterna endemiska. Australien är ett annat varnande exempel som visar oss hur allvarliga effekterna av några få främmande arter kan vara för ett ekosystem. Situationen i Australien visar oss också hur svårt det kan vara att utplåna, eller ens kontrollera, en art som väl har fått fäste. även om effekterna inte har varit lika dramatiska som på Hawaii och i Australien har kontinentala USA på intet sett varit förskonat mot problem med främmande arter under historiens gång. Channa argus är långt ifrån den första art som människan fört in i den amerikanska naturen. Som exempel kan nämnas en hög klängväxt vid namn Kudzu som importerades från östra Asien till de amerikanska trädgårdarna. Kudzu är en perenn rankväxt som saknar naturliga fiender i USA och därför snabbt spred sig i naturen där den växte över de inhemska buskarna och träden.
I USA är ormhuvudfisken särskilt farlig för fiskar som redan är utrotningshotade, men detta betyder inte att det bara är några få ovanliga arter som kan skadas av förekomsten av ormhuvudfisk. Ett ekosystem är alltid en komplicerad väv där ett stort antal faktorer interagerar med varandra och introduktionen av en ny art kan störa hela systemet. En främmande art kan också föra med sig nya parasiter eller sjukdomar som kan ha en större effekt på den naturliga balansen än arten i sig. I vissa fall leder introduktionen av nya arter till att hybridisering sker med liknande arter, så kallad genetisk förorening. En sak som är säker är att det är i stort sett omöjligt att förutse vad resultatet kommer att bli. Vi vet att ormhuvudfisken är en effektiv rovfisk och befarar att den kommer att reproducera sig okontrollerat och äta upp stora mängder fisk, men vi kan inte veta säkert. Kanske kommer ormhuvudfisken att smälta in perfekt i ett existerande ekosystemet? Kanske kommer den att stöta på några oförutsedda problem som stör dess reproduktionsförmåga och omöjliggör en explosion av antalet ormhuvudfiskar i USA? Kanske kommer någon av de amerikanska fiskparasiterna angripa ormhuvudfisken och få den att försvinna? Eftersom vi inte kan veta vad som kommer att ske är de flesta experter dock överens om att ormhuvudfisken av försiktighetsskäl bör utrotas från det vilda i USA. Att sätta in kraftfulla åtgärder medan populationerna fortfarande är begränsade är mycket enklare än att försöka utrota fisken när de första tecknen på problem börjar dyka upp om 5, 10 eller till och med 25 år.
När vi diskuterar främmande arter måste vi komma ihåg att miljöerna, floran och faunan på jorden aldrig har varit statiska. Djur och växter har alltid spridit sig från ett område till ett annat, och framgångsrika arter kommer alltid sträva efter att hitta nya lämpliga livsmiljöer. Om det inte vore för denna process skulle de livsformer som uppkom i havet för miljarder år sedan fortfarande vara kvar där. Människan har också spridit olika arter över världen i tusentals år, allt från fröer som vi ovetandes spritt under våra fötter till den planerade introduktion av nya grödor. Under de senaste århundradena har dock människans resor börjat gå allt fortare, blivit mycket mer frekventa, samt börjat sträcka sig över längre sträckor än någonsin tidigare i historien. Detta har inneburit att en process som tidigare skulle ha varit en långsam företeelse som tagit flera sekel eller till och med millennium i anspråk numera kan ske oerhört mycket fortare. Vi bör därför vara mycket försiktiga och inte introducera arter till nya miljöer där vi inte kan förutse vilka konsekvenser nykomlingarna kommer att leda till på kort och lång sikt. De flesta miljöer kommer dock normalt hitta en ny balans så småningom, men under den processen kan hundratals inhemska arter dö ut.
