Miljöproblem i Viktoriasjön
Miljöproblem i Viktoriasjön
 

Menu
 

· AC Akvarium
· Verktyg
· Kontakta oss
· Fisk Anatomi
· Länka till oss
Akvariefisk arter
· Populärnamn
· Vetenskapligt namn
Saltvattensfiskar arter
· Populärnamn
· Vetenskapligt namn

-----------------------
 
Andra språk
  · Tropical fish

Sök på AC
 



AC akvarium
Aquarium Artiklar
  · Afrikanska Ciklider
· Akvariedekorationer
· Aquarium artiklar
· Akvarieväxter
· Barber
· Kampfisk
· Odling
· Malar
· Central Amerikanska Ciklider
· Ciklider
· Clownfisk
· Koraller
· Corydoras malar
· Diskus
· Dvärg ciklider
· Fisk sjukdomar
· Grodor och sköldpaddor
· Smörbultar
· Guldfisk
· Gurami
· Kräftdjur
· Maneter
· Killifisk
· Viktoria ciklider
· Levandefödare
· Malawi ciklider
· Saltvattensakvarium
· Saltvattensfisk
· övrig fisk
· Rovfisk
· Foto
· Dammfisk
· Ansvar
· Regnbågsfisk
· Hajar
· Syd Amerikanska ciklider
· Fisk taxanomi
· Tanganyika Ciklider
· Tetror
· Fisk mat

Miljöproblem i Viktoriasjön

I Viktoriasjön lever en lång rad olika populära akvariefiskar och många av dem är endemiska arter. Tyvärr är livet i Viktoriasjön ständigt hotat av introducerade arter, nedsmutsning och utfiskning. Nedhuggningen av skog i närliggande områden utgör också ett problem för sjön, och klimatförändringar skulle också kunna hota ekosystemet.

Fakta om Viktoriasjön

Viktoriasjön är känd under många olika namn eftersom många olika språk talas längs sjöns stränder. På engelska kallas den Lake Victoria, medan den på andra språk heter saker som Nyanza, Nalubaale and Ukerewe. Med en yta på 68 800 kvadratkilometer är den större än alla de andra sjöarna i den östafrikanska gravsänkan. Viktoriasjön är också världens till ytan största tropiska sjö.

Viktoriasjön ligger i den västra delen av den östafrikanska gravsänkan och bildades för 400 000 år sedan när rörelser i jordskorpan plötsligt gjorde det omöjligt för floder på väg österut att komma förbi området. Viktoriasjön är den Vita Nilens källa (den Vita Nilen är den längsta grenen av den berömda floden Nilen). Sjön delas av tre länder: Kenya, Tanzania och Uganda. Kusten är över 3400 km lång och bland dess stenar och klippor finns en myriad olika stenlevande ciklider. Stenlevande ciklider kan också hittas kring de många öarna och reven – det finns över 3000 öar i Viktoriasjön.  

Viktoriasjön och klimatförändringar

Eftersom Viktoriasjön är en förhållandevis grund sjö är den känslig mot klimatförändringar och kan tämligen lätt torka ut. Inflödet från floder är begränsat och ytan är mycket stor i förhållande till sjöns volym. Som mest sträcker sig sjön 84 meter ned och medeldjupet är inte större än 40 meter. Under sin 400 000 år långa historia har Viktoriasjön torkat ut helt tre gånger. Prover hämtade från bottnen indikerar att torrperioderna hängde ihop med tidigare istider, och istider är kända för att leda till minskad global nederbörd. För 17 000 år sedan existerade inte Viktoriasjön. Sjön började fyllas igen för 14 700 år sedan och de endemiska arterna i Viktoriasjön har därför utvecklats under en förhållandevis kort tidsperiod.  

Viktoriasjön och främmande arter

Främmande arter har orsakat stora problem för de inhemska arterna i Viktoriasjön. Nilabborren (Lates niloticus), niltilapian (Oreochromis niloticus) och vattenhyacinten (Eichhornia crassipes) har visat sig vara särskilt svåra för ekosystemet att hantera. Nilabborren (Lates niloticus) inplanterades år 1954 eftersom den är en omtyckt matfisk. Under 1960-talet intensifierade man ansträngningarna med att få populationen att öka i Viktoriasjön, men det var inte förrän under mitten av 1980-talet som arten på riktigt började dominera fisklivet i sjön. Nilabborren misstänks vara ansvarig för att flera hundra ciklidarter i Viktoriasjön minskat drastiskt, och i vissa fall utrotats helt. Många av arterna är endemiska Haplochromine ciklider som inte kan hittas någon annan stans i världen. Det finns dock några arter som klarat sig från total utrotning tack vare odlingsprogram som sköts av akvarister, och de finns alltså i alla fall kvar i fångenskap.   

Viktoriasjön har två egna arter av tilapia, men en av dem, ngege (Oreochromis esculentus), har nästan helt försvunnit. Här tros inplanteringen av niltilapia (Oreochromis niloticus) ha spelat en avgörande roll. Ngege anses var en läckrare matfisk än niltilapian, men den har en långsammar tillväxttakt och förökar sig inte lika fort som niltilapia. Idag kan man bara hitta ngege i små igenvuxna pölar och mindre sjöar i anslutning till Viktoriasjön. En dramatisk minskning av niltilapia-populationen tros vara nödvändig om vi vill rädda ngege från utrotning.   

Goda nyheter?

Ibland kan utfiske faktiskt vara en bra sak. Eftersom nilabborre är en så populär matfisk sker för närvarande en rejäl överfiskning av den i Viktoriasjön. Detta har lett till att populationen minskat, och flera populationer av inhemska ciklidarter har visat tecken på att öka i antal. Situationen ser särskilt ljus ut för Yssichromis cikliderna. Det är naturligtvis omöjligt att veta om den här trenden kommer att fortsätta, och att förutsäga vad som kommer att hända i ett stört ekosystem är mycket svårt. Det är också svårt att veta vad som kommer att ske när fiskarna börjar få färre och förre nilabborre i sina nät.

En stor del av de inkomster som försäljningen av nilabborre genererar kommer aldrig lokalbefolkningen till del. Kenya, Tanzania och Uganda har därför kommit överrens om att införa en exportskatt och använda pengarna för att gynna lokala samhällen och ekologiskt hållbart fiske. Tyvärr har den här skatten ännu inte börjat krävas in, och även om länderna beslutar sig för att börja göra det är regionen välkänd för sin politiska instabilitet. Att se till miljölagar i allmänhet och fiskerilagar i synnerhet verkligen efterlevs är inte något som gått särskilt bra hittills.   

Den Europeiska Unionen har investerat betydande medel i infrastruktur som rör fiskandet och övervakandet av det, och 1996 etablerade Världsbanken ”Lake Victoria Environmental Management Project”. Trots att dessa båda organisationer spenderat stora summor pengar är resultaten små om ens märkbara. Pengarna har dock gjort det möjligt för många östafrikaner att utbilda sig till miljövårdare, ekologer med inriktning på vatten, samt fiskevårdsexperter och forskare. Tyvärr är det svårt för denna välutbildade arbetskraft att hitta lämpliga jobb. För många leder utbildningen till att de i brist på bättre möjligheter blir anställda av fiskeriföretag, vilka inte har något egentligt intresse av att ägna sig åt något långsiktigt bevarande av Viktoriasjön.  

Besläktade artiklar

Christmas Fulu, Xystichromis (Haplochromis) phytophagus - Viktoriacikliden Xystichromis phytophagus är enkel att hålla, mata och odla i akvarium, men arten är utrotningshotad i det vilda.
Odla Xystichromis nubilus - Odling av den aggressiva Xystichromis nubilus cikliden från Viktoriasjön.
Odling av viktoriaciklider - Information om hur man odlar viktoriaciklider i akvarium.
Att hålla viktoriaciklider - Information om hur man håller och odlar viktoriaciklider i akvarium.
Lake Victoria - Information about Lake Victoria
Problem i Viktoriasjön - Information om de problem som omger Viktoriasjön i Afrika.
Nilabborre - Information om nilabborren

© 2004-6 Aquaticcommunity.com


Miljöproblem i Viktoriasjön